Valter du var mitt allt!

I morse städade och pysslat lite här hemma! Stämningen hänger tung men känner mig lugn på nått vis.  Ledsen, men vill va det just nu! Så Fernando och jag åkte till skogen och bara lulla runt, plocka mossa åkte därefter till graven för att göra fint, då jag inte såg så mycket igår kväll.

Dom fick  en liten bädd av mossa nu till vintern

Vart fint och kändes riktigt skönt att gå där och pula

En fin dikt som känns mycket passade!

Saknad...

Det finns en saknad som alltid stannar

Det finns en saknad som aldrig ger sig av

Det finns en saknad som alltid blommar

En sådan saknad har jag

(författare okänd)

På eftermiddan var vi i väg och Gratta Svärsonen.

Jättegod mat & fika och i deras nyrenoverade hus... Verkligen kanonfint!

Så det vart lite invigning & födelsedag i ett...

Nu inväntar jag 20.00 då blir det

"Så mycket bättre"

Ofta minns vi dem... På morgonen... På natten när vi tittar på stjärnorna...
Ett datum... En låt... En plats... En doft... Varje timme, varje andetag...

Önskar det fanns en telefon till himlen, så jag kunde ringa er och höra
era röster... Jag tänker på er idag, men det är inget nytt... Tänkte på
er igår och dagen innan det. Jag tänker på er i stillhet, säger ofta
erat namn... Allt jag har är minnen och bilder i mitt hjärta... 
Till minne av dem som har lämnat oss.

Allahelgona helgen... En helg som för tankarna till just dom som lämnat...

Så igår efter vi vart och skaffat fläkt till min bil var jag till graven!

Hade tyvärr ingen kamera så får nästan åka dit idag med! För så vackert med alla dessa ljus i höstmörkret...

Förundras lite över att det är mer ljus tända här på djurkyrkogården, än på vanlig kyrkogården...

Efterråt vart det fredagsmys med Pizza för mig & märgben åt Fernando och Idol....

Moa Lignell...En självklar vinnare!!! Vilken tjej!!!
Lyssna och njut!
 

Med den önskar vi alla en trevlig helg!

Lukterna, stämmningen, mörkret, känslorna...ALLT!!!

Men känslorna kommer i fatt en, hur man än försöker fajta bort dom...

Men nu går det inte mer! Sorgens tid är här och den är antagligen här för att bearbetas.

Tårarna & minnena bara kommer och det finns längre ingen hejd....

Tårarna, smärtan fanns där redan när jag vaknade, dom bara ÄR och FINNS och FLÖDAR...

Valter!

Det va ju du och jag mot värden...minns du?

Men ödet ville nått annat och kännslan av orättvisa, bitterhet bara sköljer igenom mig...

Vissa dagar kan jag känna mig priviligerad att ha den förmånen att ha dig på andra sidan för det du hjälpt/hjälper mig med i svåra stunder...

Men den dagen är inte idag..Idag vill jag ha dig här!

För lite mer än ett år sen hade domen kommit att pensilinet du åt inte skulle funka! Det va inte en baktriell (Menigit) hjärnhinneinflammation, utan en annan som gjorde att du skulle få äta kortison.

För ett år sen satt jag fortfarande med ett största hoppet om att kortisonet skulle funka och att allt skulle bli bra igen och att du skulle få bli frisk.

Om 4 dagar för ett år sen skulle vi ut och tävlat vår andra tävling du & jag.

Men två dagar därefter va du borta...

Det sägs:

Det tog En minut att hitta en speciell vän i dig. 
En timme att uppskatta dig.
En dag att älska dig,
men det tar ett helt liv att glömma dig.
För alltid i mitt hjärta!

Kan ändå känna en sån STOR tacksamhet att ha Fernando vi min sida...

Han är en sprudlande engi kick hela han. En glädjen man...Och mitt alldelles egna lyckopiller!

Men det tog lång tid att riktigt tillåta mig känna precis så...

Men han gör verkligen varje dag mödan värd...

Tänkarna går oundvikligen Till Dig Min Älskade Vän på din 3 årsdag!

Massa Kärlek och Kramar till Dig!

Matte & Fernando

VALTER

"Det första man känner är en fruktansvärd sprängande huvudvärk,sen försvinner den.

Han säger att du fattade rätt beslut, han kände att det var dags och han var beredd att gå över.

Du måste ha märkt av honom på olika sätt.Han visar att han lägger sig tätt intill dig. Han kommer att vara med dig  även i fortsättningen. Men inte på ett lika intensivt sätt.

Han känner en stark kärlek dig.

Han har en svart/vit hund med sig vid sin sida där han är nu.

Han visar även en svart/vit hund men det är en hund som är i livet.(här vet jag ju att färgen var fel) (Ljus mörk )Han säger jämför oss inte!

Han visar en mindre boll men jag vet inte varför.Allting känns bra nu,säger han men han vill att du ska må bra."

Efter allt "konstigt" som hänt efter Valter´s bortgång kunde jag inte släppa, och heller inte lita fullt ut på vad jag känt och sett! Så funderingarna tog över och jag tog återigen hjälp av "hundprataren" Mona!

Farsinerande...Inget nytt, bara en bekräftelse på vad jag känt. Bollen vet jag idag inte vad den kan betyda? Kannske det kommer, Precis som S:et som skulle ha stor betydelse i hans liv.

Då en gåta... idag vet jag att det står för Strömsholm och Sälvensgård där han fick somna in...Han fick sin sömn, han fick sitt lugn och ro!

MEN VAD JAG SAKNAR HAN // Jeanette

Visst måste det varit DU?

DU min älskade vän som varit vid min sida under denna svåra tid!

Inte kan det väll bara vara ett sammanträffande allt som hänt?

Nej, det vill jag inte tro! Visst måste det varit DU?

Igår var vi och hämta din aska! Men jag är övertygad att det inte är Du...

Bara rester av en lånad kropp.

Det måste vara DU, som vart här och fortsatt att sprida din

kärlet, tröst och värme! Visst måste det varit DU?

Dagen efter du hade fått lämna mig, så kliver ut på trappan i minusgrader...

Jag ser en tinad fläck stor som DU...Visst måste det varit DU?

När jag satt otröstlig i och trodde bröstet skulle sprängas i bitar!

Kunde inte gråta. Kunde inte skratta. Kunde inte va hemma. Kunde inte va borta. Kunde inte va ensam. Kunde inte ha sällskap!

En Gul fågel kom och satte sig på bläcket och kickade in och knacka på fönstret!

Visst måste det varit DU?

Mobilens blueth sattes på och framsidan ändrades från klocka till en bild på dig! Har aldrig hänt förr eller efter...Visst måste det varit DU?

Mitt ensamma, tomma, kalla hem som aldrig haft en max temp på mer än 21 grader!

Efter din bortgång steg Temperaturen upp till 24,8 grader.

Kom det folk då trappades graderna sakta men säkert ner, gick jag hemifrån så gick dom också ner,

för att sedan öka när jag förtvivlad och ensam satt och grät över dig!

Visst måste det vart DU?

Dagen då jag hämtade hem Fernando försvann bilden på dig som skärmsläckare och från den dagen har jag haft mina 20 "normala" grader tillbaks här inne!

Visst måste det vart DU?

Först vart jag så ledsen att du var borta...

För visst var det väll DU?

Men sen förstod jag att du fått Frid att gå vidare och att det var ett OKEJ från dig när jag nu ser dig Glad, Fridfulla, och Lugn på min näthinna.

Jag VET nu, att det är precis så bra DU har det!

Vill ändå tro, att den dag jag behöver dig, kommer du igen för att stötta mig.

TUSENTACK MIN ÄLSKADE VÄN...MIN VALTER...

För visst måste det ha varit DU??? 

   Då.....................och NU!  

// Jeanette