Kvalstret

En av de vanligaste och allvarligaste hudsjukdomarna hos våra hundar idag är den så kallade rävskabben. Den orsakas av ett parasitärt kvalster, Sarcoptes scabiei, som även kan infektera andra djurarter, inklusive människor. Sjukdomen hos hund kallas i Skandinavien ofta rävskabb, på grund av att sjukdomen spreds från vilda infekterade rödrävar till hundar med början från mitten av 1970-talet. Före det hade sjukdomen inte på mycket länge funnits här, varken bland rödrävar eller hundar.

Den variant av Sarcoptes scabiei som infekterar rävar smittar visserligen människor men ger i allmänhet endast kortvariga besvär hos människan, s.k skenskabb. Kvalstret kan inte fortleva och föröka sig på de värddjur som är främmande för dem. Dock har skabbkvalstret från räv framgångsrikt smittat flera andra vilda djur i Sverige. Varg, lo och mård är mottagliga för rävskabbsmittan. Sedan mitten på 1970-talet har ett relativt stort antal av dessa djur drabbats av skabb.  

Livscykel för rävskabb (Sarcoptes scabiei). Utvecklingen tar ca. 2 veckor från ägg till adult.

 Sarcoptes scabiei är ett kvalster och tillhör, liksom fästingarna, spindeldjuren. Skabbkvalstren är 0,2-0,45 mm långa och 0,2-0,35 mm breda. Med sin något tillplattade kropp och korta ben liknar de en sköldpadda. Kvalstret lever huvudsakligen i hudens översta cellskikt, väl gömt och skyddat mot yttervärlden. I huden gräver skabbkvalstret gångar i vilka honan lägger 3-4 ägg per dag under sin levnad, vilken är 2-4 veckor. Äggen kläcks efter några dagar till larver, som via två olika nymfstadier blir vuxna och könsmogna. Hela utvecklingen i huden tar omkring två veckor.

Smittorisken

Hundar kan smittas både genom direkt kontakt med redan smittade djur (vanligtvis räv) och indirekt genom att skabbkvalstret överlevt en kortare tid på platser där infekterade djur, räv eller hund, vistats.

Hundar uppsöker ofta platser där smittade rävar varit, exempelvis gryt och hundkojor, men också andra platser där den kliande räven (eller hunden) kliat av sig hudflagor och hårtussar i vilka skabbkvalster kan finnas. Dock är skabbkvalstrena utanför huden känsliga för väder och vind. De är framförallt känsliga för uttorkning och för både låga (minusgrader) och höga temperaturer. I kylskåpsmiljö kan dessa kvalster överleva i drygt två veckor, men när de vistas utanför den skyddade miljön i huden där temperatur och fuktighet är optimala, avtar deras benägenhet att effektivt kunna infektera ett nytt värddjur. I den torra luften inomhus dör kvalstret inom ett par dygn. Utomhus om temperaturen är svalare och fuktigheten högre är chansen däremot större för kvalstret att överleva. Vid temperaturer under 18°C förblir det orörligt. Således krävs det temperaturer över 18°C, d.v.s sommarväder, för att kvalstret aktivt ska kunna röra sig mot ett eventuellt offer. 

SMITTAD?

Risken att en hund blir smittad är dosrelaterad. Det betyder att en hund som varit i lång och nära kroppskontakt med en skabbsmittad hund troligen också är smittad och bör behandlas.
Om kontakten däremot bara varit nos mot nos i koppel kan man gärna avvakta. Risken för direkt smitta i den situationen är inte stor eftersom skabbdjuren bor i gångar i huden.
Risken för indirekt smitta bedöms på liknande sätt. Om en smittad räv traskat genom trädgården eller finns på trakten kontrollerar man sina hundar noga och avvaktar eventuella symtom.
Tiden från smitta till symtom varierar från några veckor till någon månad. Men inom biologin finns det även undantagsfall, så både längre och kortare kan förekomma. Som vanligt kommer man långt med sunt förnuft när man bedömer risken för att den egna hunden har blivit smittad.

Huvudsymtom - klåda

Symtomen kan variera från mycket svår till lätt, knappt märkbar, klåda. Klådan har beskrivits som värst på natten, både hos smittade människor och hos hundar. Andra symtom i början av en infektion är hudrodnader, små upphöjningar (papler) i huden och mjällbildning. Därefter ses håravfall och gråvita-gråsvarta skorpbildningar. 

De första hudförändringarna på hunddjuren uppträder oftast på speciella ställen på kroppen, s.k predilektionsställen, vilka är framknä, has, ryggslutet vid svansfästet samt vid öronkanterna. Dock kan skador ses var som helst på kroppen. Klådan kan ge upphov till rivskador med sår som så småningom täcks av skorpor. Huden blir ofta förtjockad och sekundära bakteriella infektioner kan tillstöta. Om inte djuret får rätt diagnos och behandling förvärras hudskadorna och kan komma att täcka hela djuret och sjukdomen kan bli mycket allvarlig. Smittade rävar har som bekant dött i 10 000-tal i landet. Upp till 80 % av rödrävarna i Sverige dog i sarkoptesskabben under 1970- och 1980-talet. Nu har rävstammen återhämtat sig och rödräv finns idag överallt där den fanns innan smittan kom till Sverige under de första åren av 1970-talet. Emellertid finns sjukdomen kvar och kommer med stor sannolikhet att finnas kvar under mycket lång tid. 

Diagnostik

Rävskabben, eller som den rätteligen skall betecknas - sarkoptesskabben, anses vara mycket smittsam. Symtomen kan variera mycket mellan olika hundar. De flesta smittade individer utvecklar antikroppar mot skabbkvalstret. Genom att påvisa antikropparna i blodserum kan man få vetskap om djuret är eller har varit infekterat. Den här metoden används idag som ett viktigt diagnostiskt hjälpmedel. De specifika antikropparna finns oftast i blodet inom två veckor efter det att hunden visat de första skabbsymtomen. Vid varje kliande hudsjukdom kan sarkoptesskabb misstänkas.

Det finns många andra hudsjukdomar som ger de för skabben typiska symtomen framförallt klådan, t. ex. allergiska tillstånd, eksem, mjäll- och hårsäckskvalster och bakterie- och svampinfektioner. Vid hudsjukdomar där man misstänker yttre parasiter som orsak till besvären skall alltid s.k hudskrap tas. Vid Sarcoptes scabiei infektioner är det emellertid mycket svårt att påvisa kvalstret även efter upprepade provtagningsförsök. Dessa nackdelar överkoms om diagnosen sarkoptesskabb kan ställas med ett blodprov. 

Kan inte upprepas tillräkligt många grr men skrap proven är inte 100 tillförlitliga!!!

Blodprov

Det händer att man inte hittar något kryp trots upprepade skrapningar. Man kan då ta ett blodprov och låta laboratoriet göra en analys avseende antikroppar mot rävskabb.
Antikroppar är immunförsvarets minne av de strider som det utkämpat. Om hunden har antikroppar mot rävskabb kan det antingen tyda på en pågående invasion eller också kan de dröja kvar efter ett angrepp som hunden har gått igenom tidigare.
Mängden antikroppar anges som titer. Titern talar om hur mycket man kan späda blodet och ändå hitta antikroppar. 1:10 betyder att man spätt blodet tio gånger medan 1:1600 betyder att man spätt det sextonhundra gånger.
Hög titer ger en starkare misstanke om aktiv process än en låg, men titern vid två tidpunkter – stigande titer eller fallande titer – ger mer information än ett enstaka prov.

Bedömning

Diagnostisk intuition är en viktig egenskap för en veterinär. Man kombinerar helt enkelt det djurägaren berättar med de aktuella symtomen och med det man tidigare sett och upplevt under åren. Så väger man in det man läst, lärt på seminarier eller hört av någon kollega över en öl.
Allt detta sker momentant och på en undermedveten nivå. Rävskabb är en diagnos som är som klippt och skuren för att tillämpa diagnostisk intuition. I vissa fall kan den ersätta både skrapprov och blodprov.

Behandling

Förr badades hundar mot rävskabb med receptbelagda ohyremedel. Dessa medel kunde, efter bara ett par indränkningar, förvandla en perfekt utställningspäls till utseendet hos en välkokt raggsocka med lukt av terpentin.
Numera är behandlingen enklare. Veterinären skriver ut ett receptbelagt spot-on-preparat. Här hjälper inte de medel som används mot fästingar utan det behövs starkare medicin. Undantagsvis ges injektion eller tabletter.
I hemmet gör man en enklare sanering. Skabbdjuren lever bara några dagar utanför hunden så i ett större hem stänger man helt enkelt bort hunden från de rum där den kan undvaras.
Golven där hunden vistas skuras. Sovplats(er), bilfällar och smittade liggplatser rengörs. Kör dem i tvättmaskin, vädra, lufta, häng ut i solen eller tryck ner i frysboxen beroende på format och materialets tolerans.

Sarcoptesskabb på katt

Under senare år har vi uppmärksammat att också katter kan smittas av sarkopteskvalstret från räv och hund. Smittan hos katterna ger emellertid inte alltid upphov till tydliga skabbsymtom. Diagnos och behandling är samma som beskrivits för hund. Dock får Sebacil inte användas på katt, men Interceptor kan ges. Ett blodprovstest som påvisar antikroppar mot Sarcoptes scabiei, motsvarande det som finns för hund, finns att tillgå vid enheten för virologi, immunbiologi och parasitologi på SVA.  

Mer om rävskabb!!

Diagnos

Hudsjukdomar har ofta ett mycket snarlikt utseende så man kan inte bara titta på en hund och säkert säga att den har rävskabb. Det kan lika gärna vara någon annan parasit, svamp ellerbakterie osv.

Skrapprov är snabbaste sättet att få en säker diagnos. Hittar man skabbdjur så är diagnosen klar. Tyvärr är det inte helt lätt att hitta skabbdjuren så ett negativt skrap utesluter inte sjukdomen. Ett skrapprov bör alltid ingå som första steg vid utredning av alla hudsjukdomar.

Det andra alternativet är att skicka ett blodprov till ett specialiserat laboratorium där man letar efter antikroppar mot rävskabb. Provet är mycket pålitligt men det tar flera veckor från smittainnan det bildats mätbara halter av antikroppar i blodet så om provet tas för tidigt kan det bli falskt negativt.

Många gånger kan man utifrån symtomen starkt misstänka rävskabb och provbehandla.  Försvinner symtomen så har man med stor sannolikhet bevisat att det var rävskabb som varorsaken till hudproblemen.

Behandling

Det är viktigt att behandla alla hundar i hushållet och alla hundar som är i direktkontakt med det smittade djuret. Kom ihåg att en del hundar inte får symtom utan kan bära på smittan och återinfektera en behandlad hund så snart medicinerna slutar verka.

Mjällkvallster 

Hundens mjällkvalster heter Cheyletiella yasguri. Det är ett stort, sexkantigt kvalster som är gulvitt till färgen. Cheyletiella förkommer hos hund, katt (Cheyletiella blakei) och kanin (Cheyletiella parasitovorax). Kvalstret är inte värdspecifikt och kan överleva på alla tre djuren.

Livscykel

Kvalstren lever i keratinlagret i epidermis och gräver inte gångar i huden som Sarcoptes. De lever av mjäll och lymfa på hudytan. Vuxna kvalster lever ca 14 dagar och de lämnar inte värddjuret. Utanför värddjuret överlever mjällkvalstret två till tio dagar. Honans ägg klistras på hårstrået men de ramlar lätt av. Utvecklingen från ägg till vuxen individ tar ca tre veckor. 
Smitta sker genom direkt kontakt i de flesta fall men kan ske indirekt via borstar och kammar eller från hundkorg och golvmatta. Kvalstren är väldigt smittsamma och även människor kan bli smittade. 

Symtom

Hundens mjällkvalster kan ge kraftig mjällbildning, framförallt på bakre delen av ryggen och vid svansroten. Vissa hundar får bara lindrig klåda. Det är inte ovanligt med t ex valpar som inte visar några symtom, men som är bärare av kvalstren. 

Diagnos

Diagnosen ställs genom att påvisa kvalster och/eller deras ägg. Kvalstren är vita och rörliga, vilket gör att de ser ut som ”vandrande mjäll” (”walking dandruff”) i hundens päls. Pälsen undersöks med hjälp av en lupp eller ett förstoringsglas. Man kan även kamma ner kvalstren på ett svart underlag för att se om de rör sig. En annan metod är att samla kvalsterna med hjälp av en tejpbit och sedan undersöka i mikroskop. Ett ytligt skapprov från mjälliga områden kan också vara ett sätt att diagnostisera mjällkvalster på. 

Behandling

Mjällkvalster smittar väldigt lätt och är svårt att bli av med. Om det finns andra hundar, katter eller kaniner i hushållet bör dessa också behandlas. Behandling av hunden kan göras med antiparasitärt schampo en gång i veckan i tre till sex veckor. Det finns även spot-on-preparat. 

Sanering av miljön är viktigt vid mjällkvalster. Detta görs genom noggrann dammsugning, tvätt av golv och lister med kvalsterdödande medel och maskintvätt av ligg-underlag och bäddar.

Lite blandat info & Mer om mjällkvalster